Category: Kriskommunikation

Berätta i kris – men bara det du säkert vet

Post author By admin
Post date January 18, 2013
No Comments on Berätta i kris – men bara det du säkert vet

Ett av de vanligaste råden från experterna när en kris inträffar brukar vara berätta, berätta, berätta. Det är till viss del sant. Ärlighet och öppenhet är viktiga i en krishantering.

Men min erfarenhet, efter att själv ha jobbat i en verksamhet där krisen emellanåt varit normaltillstånd, är att man faktiskt måste vara rätt försiktig också. När telefonen ringer
oavbrutet, när alla journalister vill ha ett snabbt uttalande om krisen – då gäller det att hålla huvudet kallt. Då är ett ännu viktigare råd: berätta bara det du säkert vet.

Annars kan det gå som för SL och Arriva. Ut på banan, svara på frågor, verka handlingskraftig. Och så visar det sig att de har pekat ut en allvarligt skadad städerska som tågtjuv, när sanningen kan vara så enkel som att deras egna säkerhetsrutiner suger. Dubbelfel, kan man lugnt säga.

Många journalister har nog tyckt att jag och mina budskapsplattformar gett dem urtråkiga citat och kortfattade svar ibland. Men att säga något och senare behöva backa, kan skapa
en långt värre kris än att vara av nöden fåordig i det akuta skedet. Och att som i tåghistorien, anklaga en person för en händelse när man själv kan vara ansvarig för att hon ligger allvarligt skadad på sjukhus, det är helt enkelt katastrofalt.

Granit PR skickade ut ett nyhetsbrev i augusti med några rader om krishantering. Så här skrev vi då – och jag tycker att det finns anledning att hålla de här råden i minnet:

Varför krishantering?
Krishantering är helt enkelt att aktivt göra något, helst innan krisen är ett faktum, för att försöka lindra effekterna så gott det går. Det är otroligt viktigt att agera eftersom
ett företags eller en organisations varumärke kan raseras med en dålig
krishantering.

Definitionen på en kris är att den är svår att förutse. Ändå går det att förbereda sig. Och framför allt att agera rätt när krisen kommer.

Här är några enkla regler att hålla sig till:

· Ta reda på vad som har hänt
· Kommunicera bara det du säkert vet
· Stäm av dina budskap med någon utomstående, det är oerhört lätt att fastna i
ett inifrånperspektiv
· Om några fel har begåtts, erkänn det med en gång
· Vidta konkreta åtgärder omedelbart
· Var tillgänglig för media, göm dig inte
· Var ärlig
· Använd egna kanaler, lita inte bara till media
· Glöm inte att informera internt

Edit: Och nu kommer beskedet att kvinnan inte är misstänkt för brott. En olycka, alltså.

När pressansvariga går över gränsen

Post author By admin
Post date August 20, 2012
No Comments on När pressansvariga går över gränsen

I dag har Aftonbladet JO-anmält Näringsdepartementet för att ha fördröjt utlämnandet av en allmän handling. Det ska bli intressant att se vad JO kommer fram till.

Jag kan tycka att Aftonbladets ilska över Näringsdepartementets beslut att gå ut med nyheten om den felaktiga fakturan, var lite överdriven. Men om det stämmer att Näringsdepartementet medvetet skulle ha förhalat utlämnandet av handlingar till Aftonbladet, handlar det inte om att både journalister och pressfolk har försökt göra sitt jobb. Då har pressfolket gått över gränsen och hindrat journalisterna i sitt arbete. Och det är både olagligt och väldigt oklokt.

Att som pressavdelning i en offentlig verksamhet försöka ha koll på vilka handlingar som lämnas ut till media, betyder inte att utlämnandet får fördröjas – tvärtom. Det måste givetvis vara en parallell process, helt oberoende av när och hur utlämnandet sker.

Jag har noterat att det florerar en del kritik även mot detta arbetssätt. Men så länge en pressansvarig inte fördröjer registratorns arbete, har jag svårt att se att en sådan rutin skulle strida mot grundlagen på något sätt.

/anchi

Kriskommunikation Medier

Vem lyssnar Juholt på?

Medan jag varit på resande fot i några dagar har turerna kring Juholt bara blivit fler och storyn snurrat snabbare och snabbare. Sent omsider tänker jag därför skriva några rader – om den klantighet som gjort att mediebilden av Håkan Juholt som en aningslös mustaschbimbo har satt sig. Och om vad jag tror ligger bakom Juholts kris.

Det spekuleras i vem och vilka som ligger bakom mediebilden av Juholt som nu sprids, att någon är ”ute efter” Juholt. Visst finns det intressen som vill driva på, det är till och med ganska troligt att nyheten om bostadsbidraget är planterad från första början. Men för att få igång en spinn måste det finnas något att gå på, en svaghet att utnyttja. Och oavsett vem det är som petar in pinnar i den här brasan, är svagheterna Juholts egna.

Hans svaghet tror jag är aningslösheten, som i den maktposition han befinner sig tar sig formen av ren klantighet. Det var extremt klantigt av Juholt att lämna en skuggbudget till riksdagsgruppen som uppenbarligen inte var förankrad och som inte höll måttet. Det var extremt klantigt att inte tänka tanken att statens pengar kanske inte skulle betala
sambons hyra, oavsett hur regelverket är formulerat eller vad han visste om det.
Det var extremt klantigt att inte förutse mediedebatten och agera mer resolut när
de första signalerna kom från Riksdagsförvaltningen för en månad sedan. Och
stämmer uppgifterna om turerna kring Morgan Johanssons stöd för Reepalus vansinniga
medborgarskapsutspel, är det inte bara ett klantigt utan också ett helt
obegripligt agerande från Juholt.

Det finns två saker varje person som närmar sig en kris, eller hamnar i en kris, måste göra för att klara sig någorlunda helskinnad igenom. Och då menar jag verkligen måste. Den första är att omge sig med personer som vågar säga sanningar. Den andra är att verkligen lyssna på dessa personer. Först därefter kommer de vanliga kriskommunikationsåtgärderna – exempelvis att agera, ta initiativet, åtgärda fel som har begåtts, erkänna brister och svara på medias alla frågor.

Ungefär allt ovanstående borde Juholt ha gjort. Men framför allt borde han ha gjort de två första sakerna. Man behöver starka röster utifrån för att förstå hur omgivningen kommer att reagera, och man måste lyssna till dem. Jag får en känsla av att Juholt omgett sig med ja-sägare och att det är vad som gjort att klantigheter utvecklats till en kris.

Det finns kloka människor i socialdemokratin. Tillräckligt kloka för att tala om för Juholt vad han måste säga och göra när krisen knackar på dörren. Tillräckligt kloka för att hantera framför allt bostadsbidragsfrågan på ett smartare sätt än att låta Aftonbladet avslöja nyheten.

Jag kan bara dra slutsatsen att någon inte har vågat eller att någon inte har lyssnat.