Categories
Medier

En sanning i taget

Förre justitiekanslern Göran Lambertz satte med sin artikel på DN Debatt, och senare också i varenda radio- och tv-program, fingret på något jag har funderat på ett tag. Om Lambertz har rätt eller fel har jag ingen uppfattning om, hans utgångspunkt i diskussionen om Thomas Quick är juridisk. Jag har tänkt en hel del på ärendet ur ett annat perspektiv – det mediala.

Vi har sett det många gånger förr, men Quick-historien är ett så tydligt och intressant exempel på när en mediebild bygger en sanning, och en enda sanning, hos allmänheten. När Quick erkände det ena mordet efter det andra var alla, inklusive de flesta journalister och experter som kommenterade fallet, lika övertygade om hans skuld.

Samma sak har hänt efter Hannes Råstams eminenta granskning av fallet. Nu är vi helt övertygade igen, men den här gången om Quicks oskuld och om att vi står inför en av våra största rättsskandaler i modern tid. Det mest intressanta är att fortfarande har de flesta av oss aldrig läst en rad ur vare sig grundmaterial eller domar. Vi bara vet.

Det här visar hur vi styrs av mediebilder – inte bara vid köksbordet utan även i tv-soffor och studioprogram. Vi gillar svart och vitt. Sanningar produceras och reproduceras, experterna kommenterar på det de ser för dagen.

Det lär oss också en viktig sak när vi funderar på hur människor uppfattar vårt företag eller vår verksamhet. Mediebilder är viktigare än fakta. Och fakta är dåliga på att tala för sig själva.

Categories
Kriskommunikation Medier PR

När pressansvariga går över gränsen

I dag har Aftonbladet JO-anmält Näringsdepartementet för att ha fördröjt utlämnandet av en allmän handling. Det ska bli intressant att se vad JO kommer fram till.

Jag kan tycka att Aftonbladets ilska över Näringsdepartementets beslut att gå ut med nyheten om den felaktiga fakturan, var lite överdriven. Men om det stämmer att Näringsdepartementet medvetet skulle ha förhalat utlämnandet av handlingar till Aftonbladet, handlar det inte om att både journalister och pressfolk har försökt göra sitt jobb. Då har pressfolket gått över gränsen och hindrat journalisterna i sitt arbete. Och det är både olagligt och väldigt oklokt.

Att som pressavdelning i en offentlig verksamhet försöka ha koll på vilka handlingar som lämnas ut till media, betyder inte att utlämnandet får fördröjas – tvärtom. Det måste givetvis vara en parallell process, helt oberoende av när och hur utlämnandet sker.

Jag har noterat att det florerar en del kritik även mot detta arbetssätt. Men så länge en pressansvarig inte fördröjer registratorns arbete, har jag svårt att se att en sådan rutin skulle strida mot grundlagen på något sätt.

/anchi

Categories
Kriskommunikation Medier

Vem lyssnar Juholt på?

Medan jag varit på resande fot i några dagar har turerna kring Juholt bara blivit fler och storyn snurrat snabbare och snabbare. Sent omsider tänker jag därför skriva några rader – om den klantighet som gjort att mediebilden av Håkan Juholt som en aningslös mustaschbimbo har satt sig. Och om vad jag tror ligger bakom Juholts kris.

Det spekuleras i vem och vilka som ligger bakom mediebilden av Juholt som nu sprids, att någon är ”ute efter” Juholt. Visst finns det intressen som vill driva på, det är till och med ganska troligt att nyheten om bostadsbidraget är planterad från första början. Men för att få igång en spinn måste det finnas något att gå på, en svaghet att utnyttja. Och oavsett vem det är som petar in pinnar i den här brasan, är svagheterna Juholts egna.

Hans svaghet tror jag är aningslösheten, som i den maktposition han befinner sig tar sig formen av ren klantighet. Det var extremt klantigt av Juholt att lämna en skuggbudget till riksdagsgruppen som uppenbarligen inte var förankrad och som inte höll måttet. Det var extremt klantigt att inte tänka tanken att statens pengar kanske inte skulle betala
sambons hyra, oavsett hur regelverket är formulerat eller vad han visste om det.
Det var extremt klantigt att inte förutse mediedebatten och agera mer resolut när
de första signalerna kom från Riksdagsförvaltningen för en månad sedan. Och
stämmer uppgifterna om turerna kring Morgan Johanssons stöd för Reepalus vansinniga
medborgarskapsutspel, är det inte bara ett klantigt utan också ett helt
obegripligt agerande från Juholt.

Det finns två saker varje person som närmar sig en kris, eller hamnar i en kris, måste göra för att klara sig någorlunda helskinnad igenom. Och då menar jag verkligen måste. Den första är att omge sig med personer som vågar säga sanningar. Den andra är att verkligen lyssna på dessa personer. Först därefter kommer de vanliga kriskommunikationsåtgärderna – exempelvis att agera, ta initiativet, åtgärda fel som har begåtts, erkänna brister och svara på medias alla frågor.

Ungefär allt ovanstående borde Juholt ha gjort. Men framför allt borde han ha gjort de två första sakerna. Man behöver starka röster utifrån för att förstå hur omgivningen kommer att reagera, och man måste lyssna till dem. Jag får en känsla av att Juholt omgett sig med ja-sägare och att det är vad som gjort att klantigheter utvecklats till en kris.

Det finns kloka människor i socialdemokratin. Tillräckligt kloka för att tala om för Juholt vad han måste säga och göra när krisen knackar på dörren. Tillräckligt kloka för att hantera framför allt bostadsbidragsfrågan på ett smartare sätt än att låta Aftonbladet avslöja nyheten.

Jag kan bara dra slutsatsen att någon inte har vågat eller att någon inte har lyssnat.

Categories
Medier

Märklig nyhetsdag

Vilken nyhetsdag. Vilken vansinnigt märklig nyhetsdag.

Först Birro som skulle bli partiledare, som hoppade av och som fick sparken som programledare. Och som vanligt tyckte Birro att de andra var ena dumma jävlar och att det var rätt synd om Birro. Nu skulle ju familjen tvingas från Stockholm. Och han visste ju inte hur det funkade för han är ju ingen riktig journalist.

Marcus Birro tycker att han blir mobbad på nätet och tillräckligt många skriver om Birro en dag som denna. Men en liten reflektion bara: Vill man inte bli omskriven, på nätet eller någon annanstans, ska man nog låta bli att kandidera till partiledare i kd, alldeles oavsett om man har programledarjobb på TV 4 samtidigt eller inte. Är man mån om att bo i Stockholm och arbetsgivaren har fixat lägenheten, ska man kanske låta bli att söka ett annat jobb. Oavsett om det är som taxichaufför eller kd-partiledare. Och vill man ha jobb i framtiden ska man inte kalla arbetsgivarna för jävla idioter. I alla fall inte i tidningen.
Nog om Birro.

Sen kom nyheten att Nobelkommittén utsett en nobelpristagare som precis har dött. De hade inte varit i kontakt med pristagarna, visade det sig. Kolla aldrig ihjäl en bra grej, som det heter på redaktionerna.

Sen var det kungen och hans scoutmedalj till Saudiarabiens kung. Jag kunde faktiskt inte bry mig mindre. Men jag har svårt att tro att UD var så ovetande som presschefen Jörle först gjorde gällande.

Sen kom så ett par alldeles riktiga nyheter. Först den fruktansvärt tragiska händelsen på häktet Huddinge, sedan beskedet att Volvo lägger ner fabriken i Uddevalla. Men då var vi alla så trötta och retweetade på de andra tokigheterna att de liksom inte fick plats i denna nyhetspulsens freakshow.

Som sagt, vilken märklig nyhetsdag.

Categories
Medier

Att göra rätt från början

Igår presenterade Norrköpings kommun sin utredning i frågan om äldreboendet i Sandbyhov som behandlat de gamla så kränkande. Kommunen levererade en stor portion självkritik och en lista över förbättringar. Allt enligt modellen erkänn, beklaga och visa på åtgärder.

Det här visar hur viktigt det är att göra rätt från början. Gör man ett verksamhetsfel så blir det förr eller senare ett kommunikationsproblem. Och i värsta fall ett mediedrev om man inte hanterar det på rätt sätt.

När kommunen i mars fick vetskap om förhållandena på äldreboendet, då nöjde man sig med en kortare periods avstängning för två undersköterskor och lät sedan båda komma tillbaka efter en skriftlig varning. Men så nådde alltsammans media mitt i sommartorkan och då drog den stora åtgärdstrumman igång – en gång till. Och då vill jag påstå att det inte i första hand handlade om själva sakfrågan längre. Då gällde det framför allt att visa handlingskraft i det mediala trycket. Undersköterskorna stängdes av igen och saken skulle utredas.

Och igår kom alltså resultatet. Kommunen slår fast att den gjorde fel som lät undersköterskorna komma tillbaka. I fortsättningen ska vårdtagarnas behov av en god omvårdnad alltid komma i första hand och anställda som fysiskt eller psykiskt kränker människor ska inte arbeta kvar i kommunens verksamheter. Gott och väl så. Men det är illa om gamla människors väl och ve hamnar i beslutsfattarnas fokus först när det blir ett kommunikationsbekymmer av ett verksamhetsfel.

Categories
Medier PR

Äntligen lite medgång

Ingen PR-plan i världen kan förstås omfatta en kronprinsessgraviditet och det rasande positiva mediegenomslag en sådan nyhet innebär. Och tur är väl det. Ändå måste jag säga att jag unnar Bertil Ternert den här medgången.

Han har haft en extremt tuff start på sitt jobb. Jag undrar om han i sina vildaste fantasier anade vilket mardrömsuppdrag som väntade när tackade ja till att bli hovets informationschef strax före årsskiftet. Jag tror inte det.

Hovets, och därmed Bertil Ternerts, PR-arbete har kritiserats av vissa medieanalytiker och PR-konsulter. Jag håller inte med dem. Jag tycker att Bertil Ternert agerat så offensivt och professionellt det bara varit möjligt utifrån de hopplösa förutsättningar han har haft. Ternert har varit tuff i mediedebatten om de märkliga turerna kring de påstådda kungabilderna och jag är övertygad om att hovets egen granskning av nazistaffären gjordes på hans initiativ. Förutsatt att den granskningen är korrekt gjord och att den inte grävt ned några lik i lasten, är det helt rätt agerat.

Lika rätt var det i och för sig inte att släppa fram kungen för att kommentera uppgifter om nakenbilder, besök på svartklubbar och annat. Kombinationen omöjlig historia/omöjlig talesperson var för stark för att det skulle ha en chans att lyckas. Men där tror jag inte att Ternert hade något val. Ändan är faktiskt bak hur sjutton man än vänder sig.

Så summa summarum – Ternert behövde den här graviditeten. Om inte annat för att få lite arbetsro. I det läget får han väl stå ut med nyhetsvinklar av den här typen. Vi andra ryser och tar fram skämskudden.

 

Categories
Medier

Medias ansvar

Några dagar har gått. Dagar då vi metodiskt skannat av papperstidningar, webbar, radio, tv, bloggar och tweets. För att om möjligt få ett svar, ett svar vi ändå aldrig kommer att förstå. För att försöka inse vad som egentligen hände där ute på ön. Hur det såg ut. Hur det lät. Vad han sa. Hur de kände.
Som om det inte räcker för oss att veta att barn sköts, dog, skadades och att det var ett helvete. Medkänslans hunger måste mättas, med fler berättelser och nya vittnesmål.

Nu, på femte dagen efter katastrofen, startar diskussionerna om medias ansvar i kontakterna med unga och anhöriga. Och det är här det riktigt svåra börjar. Varje publicist vet att vi sitter där och väntar, alla vi som bara försöker förstå. Varje publicist vet också vad deras inkräktande innebär för de sörjande och traumatiserade människor de kontaktar. Och någonstans ska de försöka hitta balansen på den här slaka linan. Kanske går det. Eller så går det inte alls.

Jag är säker på att det har gjorts övertramp. Det har hänt i den här nyhetsjakten precis som i alla andra. Och media har ett mycket stort ansvar för att närma sig de drabbade på ett varsamt sätt i en kris. Men vi får inte glömma att det är vår törst som ska släckas. Därför bär vi alla det ansvaret.

En sak är dock helt klar. Om det stämmer som en del ungdomar vittnat om – att det fanns journalister som mitt under det pågående helvetet ringde upp ungdomarnas mobiler och därmed försatte dem i ännu större fara, då vilar ett väldigt, väldigt tungt ansvar på de journalisternas axlar.

Categories
Medier

Ibland blir det bara roligt

Den här artikeln innehåller så många små, sköna inslag att man gott kan ha den som skojseläsning. Och när du har läst  – läs igen. Den blir bara roligare.
Karln träffas alltså av en “miniblixt”. Han tror han ska dö. Eller åtminstone ramla av cykeln. Fast det blir bara en brännblåsa och ett hål i byxan på 2 x 2 centimeter. Och en artikel i Aftonbladet. Och kommunikationsdirektören för Svenska kraftnät lovar kompensation enligt PR-mall 1A.
Men den största frågan är – vem i herrans namn har lyssnat på freestyle sedan Howard Jones sålde sitt fruktstånd?